Qigong

Qigong - I nedan text följer samlad information om Qigong som går att finna på Internet.

Qigong (även ch'i kung, chi kung) är det kinesiska samlingsnamnet för medvetna tekniker som arbetar med att balansera och läka kropp, sinne och energi. All qigong ska ha två fasetter: dels den fysiska rörelsen och dels de precisa tekniker som görs med sinnet och fyller den yttre rörelsen. Detta kallas i allmänhet yttre form och inre form. Den absolut enklaste översättningen av termen i sig är "energiövningar". Precis som med yoga och tibetanska träningstekniker så har qigong sin rot i schamanism: alla tre har vuxit fram ur energiteknikerna som både forntida och nutida schamaner använder inom sin egen träning. Men någonstans på vägen tog qigong steget ut från schamanism och övergick till att användas inte bara av en individ utan bli tillgängligt för att kunna stärka och balansera hälsan även hos andra.

Ingen vet exakt när qigong blev "qigong" som vi ser den idag. Schamanismen har funnits i tiotusentals år; när exakt den tog steget över till att bli qigong, Yoga och tibetanska träningstekniker finns det inga fysiska bevis kvar för. Det finns en jadefigurin från 300-talet f. Kr. i Förbjudna Stadens museer i Peking, en figurin som har inristade träningsråd för qigong i sittande position. Det ska även finnas tripoder med träningsråd från 700-talet f. Kr i samma museum, och silkesmålningen från de arkeologiska utforskningarna i gravarna i Mawangdui är väl kända; de visar upp en enorm bredd av övningar som i vissa fall fortfarande är i bruk, och som är daterat till 175 f. Kr. Det ska även finnas grottmålningar som är förbluffande lika nyckelpositioner i qigongset som har vidareutvecklats fram till idag. Termen "qigong" debatteras av forskare inom ämnet. Den verkar ha fått en uppsving under 1950-talet i Kina, medan tidigare termer som neigong och daoyin finns nedskrivna sedan minst 2300 år tillbaka i kinesiska klassiker som innehåller träningsråd på ämnet. Det finns även ett flertal taoistiska texter som innehåller referenser till qigong, både från 300-talet och 500-talet f. Kr. Där används också ett flertal andra namn som kod för att dölja teknikerna för utomstående.

Den nu existerande äldsta traditionen av qigong i Kina är inom traditionslinjerna från Taoismen. Taoisterna i Kina var inriktade på andlig träning, och insåg tidigt att det säkraste sättet att kunna utföra djupgående andlig träning var att ha en frisk och stabil fysisk kropp. Detta verkar ha gjort att de specialiserade sig på qigong och hur det tränades ihop med andlig träning. Senare lärdes qigong även ut helt separat, bara för att förbättra utövarens egen hälsa utan minsta krav på intresse för djupgående andlig utveckling. Riktigt kunniga lärare inom ämnet vet hur man skräddarsyr för olika träningssyften, vare sig det är för hälsa, andlig träning, kampkonst, eller kombinationer av alla tre.

Man brukar i allmänhet prata om att det finns över 2000 olika stilar qigong. De kan skilja sig mycket eller litet, men de har ofta olika synsätt och träningstekniker. Bland de större temana som finns inom de 2000+ stilarna är bland annat just taoistisk qigong och buddhistisk qigong; det finns även versioner av qigong som utövats huvudsakligen av konfucianer, kampkonstnärer eller utövare av den ursprungliga versionen av Zen, som i Kina kallas Chan. Buddhistisk qigong brukar ha tydliga influenser från olika versioner av Yoga som kom med buddhistiska pilgrimer från Indien, medan de äldre versionerna av taoistisk qigongträning brukar ha mycket större kunskapsdjup och använda sinne och intention mer än bara ren fysisk andning för att flytta energi, vilket med stor sannolikhet är en influens från Yogans fokus på fysiska andningstekniker. Den influensen syns också i själva tecknet qi och dess historia; från början betydde det bara livsenergi, men med influensen från Yogan och buddhismen i kinesiska samhället tog tecknet sakta en extra betydelse av fysisk andning. Detta har blivit ett problem då västerlänningar har översatt kinesiska träningsmanual utan att veta om bakgrunden i att tecknet i allmänhet betyder energi, inte fysisk andning, och att man kan använda de båda helt separat från varandra inom träningen.

Det finns egentligen inte en "qigong": qigong är ett samlingsnamn för en enorm mängd tekniker och övningar som kan ha samma generella syfte, men som ofta skiljer sig stort inbördes. Qigong är inte en enhetlig rörelse, utan har mängder med olika röster och lärare som i allmänhet helt saknar kvalitetskrav på sig utifrån, vilket gör att för att nå den positiva hälsoeffekten som man verkligen kan få från qigong så är första steget med att hitta en kunnig och kompetent lärare ibland ganska snårigt.

Hu Yuexian demonstrerar qigong i Barcelona, foto:Manuel Joseph Qigong som begrepp förändrades också mycket från 1900-talet och framåt, då det för första gången någonsin började läras ut till bredare människolager. Tidigare i Kinas historia har qigong alltid varit hemligt eller dolt i kloster, eller kanske bara utlärt till en handfull lärjungar. Från och med 1900-talet började qigong läras ut lite mer öppet, någonting som kulminerade med kommunisternas hälsopolitik på 1950-talet då det var en enorm brist på läkare och någonting behövdes som kunde hjälpa många människor snabbt. Det var vid denna tiden de första så kallade förenklade formerna sattes samman. De var kortare former med rörelser klippta ur traditionell träning. De hade inte kunskapen och djupet från den gamla versionen men de tog kortare tid och var enklare att lära ut för att påverka den dåvarande situationen snabbt. Senare har de spridits över jordklotet, och bland de mest populära formerna är Taijiershisibu, 24-formen i Tai Chi. De mer kompletta traditionerna som finns kvar inom qigong väljer fortfarande elever med mycket stor omsorg, och de skickligaste lärarna väljer ibland bara att lära ut till några få elever under hela sitt liv.

Nu på senare tid har det förekommit problem med en grupp som utövar qigong som del av sin lära, vilket har ställt till avsevärda svårigheter för de andra 99% qigongutövare som finns i Kina. Tyvärr har det blivit en viss mängd politik runt ämnet sedan 1990-talet, någonting som professorn Nancy Chen diskuterar på djupet i sin avhandling Breathing Spaces. Detta är givetvis tragiskt när det påverkar den rena träningen i sig och den positiva effekten den kan ge människors fysiska och mentala hälsa.

Qigong har funnits i Väst sedan 1960-talet. Sin första uppsving fick det i samband med hippierörelsens fokus på Orienten. Det fanns däremot redan i enklare form just i Sverige innan dess: Ling, den svenska gymnastikens fader, nämner i en intervju rörelserna från Kina som en av inspirationskällorna för hans gymnastik. Den första vågen av intresse för qigong kom på 1980-talet och blommade upp på allvar på 90-talet. Nu kan man säga att "qigong" är ett ord i folkmun, även om personen som säger det inte nödvändigtvis vet riktigt vad det är.

Kunskapen om qigong och traditionell kinesisk medicin är i sin linda här i Väst. Den har funnits här i knappt 50 år, och den lilla mängden information som har hunnit överföras är bara ett första skrap på ytan. Nästa utmaning för oss västerlänningar kommer att bli att få kvalitet på kunskaperna och fördjupa dem; just nu existerar inga yttre kvalitetskrav på qigong och inte tillräckligt med kunskap för att elever ska våga fråga sin lärare hur mycket läraren egentligen kan. Sakta sprids det som är självklarheter i Kina sedan årtusenden, kunskap om att läraren verkligen behöver vara skicklig för att övningarna ska fungera som det var tänkt och att fel utlärd eller tränad qigong- och meditationsträning kan förvärra hälsoproblem, inte bara förbättra dem. Det var först på 1970-talet som kunskap om den stora skadefrekvensen hos hippies som tränade kundalini-yoga skapade termen "kundalinipsykos", vilket senare skulle följas av termen "qigong-psykos" ("qigong psychotic reaction") som i sin tur nu har ändrats till den mer precisa termen energiskador på svenska, eller energy-training injuries på engelska (kin.zouhou rumo, samt den mycker mer vanligt förekommande diagnosen qigong piancha, "träningsavvikelse inom qigong/energiträning"). Se även artikeln Qigong Disease av Bob Flaws samt artikeln Chi Disease av Bruce Frantzis, och ämnet är en stor del av Nancy Chens avhandling.

Att nämna att qigong kan ha skadliga bieffekter tas fortfarande med stor överraskning av de flesta i Väst, medan en våg av kunskap om det sakta har spridit sig i den lilla klicken seriösa lärare som finns, framförallt i England och USA. I Kina har det varit en självklarhet sedan urminnes tider, också bland vanliga kineser som inte tränar, och ses inte konstigare än kunskapen alla har i Väst om att läkemedel givetvis har bieffekter och inte bara fördelar. Tar du ett läkemedel till fel sjukdom eller i fel dos så är det självklart att du får problem. Synsättet på energiskador i Kina är precis likadant - en självklarhet.

Utlärt av en kompetent och kunnig lärare och tränat rätt kan Qigong ge positiva hälsoeffekter både för en individs mentala och fysiska hälsa resten av deras liv. Det finns ett stort antal studier i Väst som nu använt västerländsk vetenskap för att klargöra exakt hur qigong påverkar olika hälsotillstånd och sjukdomar, och qigong och meditation har kommit till Väst för att stanna. Den enda stora frågan blir hur mycket kvalitet inom träningen vi i Väst kan få hit från rötterna i Öst...

Medicinck Qigong >>